Just end..
De var länge sen jag kunde le å säga att jag mår bra, utan att ljuga! Nu kan jag säga de, här, i Oslo hos min kära syster mår jag bra! Alla bekymmer bara flyger iväg å jag kan bara va mig själv!
Men samtidigt vet jag att jag snart ska hem, hem till det vanliga och till det som ger mig all ångest..
Varför kan jag inte bara sätta ner foten å säga stopp, göra ett slut, sätta punkt på sista meningen. Om de ändå var så lätt..
Life is a bitch, then you die
